yeahlucy

har just nu helvetiskt mycket att göra.
och är så förbannat dålig på att göra det hon borde.
istället läggs tiden på slösurfande och dagdrömmeri,
och allt för lite tid på att läsa artiklar inför duggan imorgon.

men jag orkar inte. jag blir så fruktansvärt uttråkad.
prestationsångesten sätter käppar i hjulet.

jag vill så mycket hellre bara...vara.
kolla på min älskade dumburk,
läsa intressanta frispråkiga blogginlägg
som får mig att känna att det finns en äkthet också
och att det faktiskt finns dom som vågar vara sårbara.

det finns ingenting jag tycker är modigare än sårbarhet.
kanske är det därför jag har så svårt för att vara det själv,
sårbar.
jag är rädd för att folk inte klarar av min ärlighet
min sårbarhet
mitt inre
den som jag faktiskt är,
och som faktiskt är
ganska mycket av mig.
men det visar jag aldrig.
jag önskar väldigt ofta att jag hade sådana människor i min omgivning
som jag vågade visa mig mer för
som inte letar efter perfektion
för då passar jag i deras ögon inte in i mallen.

jag är trött på den här staden
den är för liten
jag behöver kunna andas
träffa lite fler människor som inte dömer så hårt
som låter en vara sårbar
men ändå bryr sig
och som har tid

för sårbara mig.