några tankar om att skriva.
den så kallade studenten.
och är så förbannat dålig på att göra det hon borde.
istället läggs tiden på slösurfande och dagdrömmeri,
och allt för lite tid på att läsa artiklar inför duggan imorgon.
men jag orkar inte. jag blir så fruktansvärt uttråkad.
prestationsångesten sätter käppar i hjulet.
jag vill så mycket hellre bara...vara.
kolla på min älskade dumburk,
läsa intressanta frispråkiga blogginlägg
som får mig att känna att det finns en äkthet också
och att det faktiskt finns dom som vågar vara sårbara.
det finns ingenting jag tycker är modigare än sårbarhet.
kanske är det därför jag har så svårt för att vara det själv,
sårbar.
jag är rädd för att folk inte klarar av min ärlighet
min sårbarhet
mitt inre
den som jag faktiskt är,
och som faktiskt är
ganska mycket av mig.
men det visar jag aldrig.
jag önskar väldigt ofta att jag hade sådana människor i min omgivning
som jag vågade visa mig mer för
som inte letar efter perfektion
för då passar jag i deras ögon inte in i mallen.
jag är trött på den här staden
den är för liten
jag behöver kunna andas
träffa lite fler människor som inte dömer så hårt
som låter en vara sårbar
men ändå bryr sig
och som har tid
för sårbara mig.
i ångestens tid
den här tiden på året är en svår tid.
iaf för mig.
samtidigt som mörkret sänker sig över vardagen tar den sig in i tankarna
ligger i magen och tumlar runt med sin svarta svans mot tarmarna
och pickar hårt på klumpen i bröstet som bara växer för varje dag
den blir strävare och strävare
det börjar bli svårt att andas
jag blir genast fjorton år igen
fast ändå inte
mitt tjugotreåriga jag har en bild av att kunna hantera det
och kanske att åldern har fått rispa sina minnesfåror i sinnet
kanske inte
paniken finns där, väl gömd, men ändå närvarande
i varje steg
i varje andetag
i vareviga morgon när klockan börjar härja om att det är dags
dags att möta ytterligare en dag där det ska tumlas, pickas och andas
om jag fick bestämma skulle jag gömma mig
under tonvis med duntäcken och filtar
med liter av varmt te
och låta anthonys sorgsna stämma ljuda
för han kan få det där tunga att försvinna
om det så bara är för en liten stund
ett stycke tanke om bloggar
detta är verkligen en icke kontinuerlig blogg, uppdatering var fjärde månad eller nått?
jag funderar lite över vad man vill läsa i en blogg.
kanske en spännande följetong i form av en graviditet
eller fyllemisstag gjorda av undetecknad
möjligtvis kan det vara intressant att läsa om bitterhet som får läsare att må lite bättre själva.
detta är nog inget jag kan lova att erbjuda, och absolut inte alternativ ett.
nä, jag måste säga att sådana här inlägg är de tråkigaste av dem alla.
jag läser tamejfan hellre om vad en fjortis har för åsikter om blondin bella.
jag tar härmed avstånd från funderingar kring blogginnehåll.
